Gotland är troligen den del av Sverige som är mest rik på fornminnen. Många av dessa härrör från vikingatiden och den tidiga medeltiden, då ön var självständigt rike och Visby en viktig handelsstad. Under medeltiden tillhörde staden den mäktiga handelsunionen Hansan, och stadens borgare blev mycket förmögna.
En av de mest kända händelserna i Gotlands historia är brandskattningen av Visby, som ska ha ägt rum någon gång under sommaren 1361. Brandskattningen är framför allt känd genom Carl Gustaf Hellqvists målning från 1882. Enligt den muntliga traditionen ska den danske kungen Valdemar Atterdag, efter att ha besegrat en bondehär på den gotländska landsbygden, krävt borgarna i Visby på guld och andra ädla metaller för att de skulle få behålla sina privilegier. ”Gifv mig eert gull!” ska Atterdag ha sagt, enligt myten.
- För en myt är just vad brandskattningen av Visby till stora delar är. Det man vet säkert är följande:
Valdemar Atterdag var verkligen på Gotland, och mötte en här. Utgrävningar har hittat massgravar med män klädda i ringbrynjor. Det finns även en minnessten i form av ett kors som berättar om händelsen. Om bönderna verkligen var 1800 till antalet, som har påståtts, är dock oklart. - Borgarna i Visby deltog inte i striderna. De hade ett bättre förhandlingsläge eftersom de befann sig innanför murarna. Enligt myten ska de dock ha låtit de danska trupperna tåga in i staden, vilket delvis motsäger detta.
- Slutligen är det klart att den här myten, som delvis har verklighetsbakgrund, exploaterade under 1800-talet, då nationalistiska stämningar uppstod i många europeiska länder. Att tala om illdåd som danskarna begått blev ett sätt att skapa sammanhållning i Sverige, ett land där avstånden var betydligt längre på 1800-talet än vad de är idag. Dessutom blev myten ett sätt att få gotlänningarna att känna sig mer svenska. De hade lika gärna kunnat hävda sin särart och utropa sig till en självständig önation.